- Titel: Mulmholkar
- Upphovsperson/konstnär: Katarina Vallbo
- Material: Ek, mulm
- Plats: Grässlänten nedanför Polstjärnevägen
Tid är något både påtagligt och undflyende. I vår föreställningsvärld brukar tid delas upp så att vissa förlopp förstås som cykliska, som dygn och årstider. Vi uppfattar naturen som ett kretslopp. Den tid som är vår stund på jorden förstås däremot linjärt. Ett liv med en början och ett slut. I en del kulturer uppfattas all tid som cirkulär. Oavsett tankestruktur är det enskilda subjektets tid utmätt. Linjen eller cirkeln har olika dimensioner beroende på om du är en skalbagge, en människa – eller en ek.
På slänterna kring Österängen och Ekhagen finns flera äldre ekar. En fristående, solbelyst gammal ek kan bli mycket omfångsrik och de bildar ofta rika livsmiljöer för en mängd olika organismer. När stora träd åldras blir de ihåliga och får ett innanmäte av mulm – en slags kompost som är en blandning av vedlevande svampar, gnagmjöl efter skalbaggars gnagande, gamla löv, exkrementer från fåglar, fladdermöss och insekter. I mulmen lever insekternas larver och andra småkryp. Det är en långsam process, att bilda håligheter genom röta. Utveckling av mycelhaltiga miljöer tar tid. Det kan dröja mer än 200 år innan en ek börjar bli attraktiv för krävande insektsarter. Många av insektsarterna som lever av gamla träd är numera sällsynta då dagens skogar har brist på åldrande träd och död ved. Ihåliga träd är helt nödvändiga för flera typer av skalbaggar och andra småkryp men eftersom gamla träd blir alltmer sällsynta, tillhör de här insekterna den mest hotade gruppen av djur. Även om många vedskalbaggar är rödlistade också i Sverige, är det ändå så att en stor andel av Europas population finns just i vårt land. Vi har således ett extra stort ansvar.
Det finns en del gamla ekar i området kring Österängen men det råder ett åldersglapp i trädbeståndet. Detta är problematiskt eftersom många vedskalbaggar har dålig spridningsförmåga. När nuvarande träd går ur tiden har det inte hunnit växa upp lämpliga arvtagare med håligheter inom det avstånd som skalbaggarna kan röra sig över och hela den rika biotop som det gamla trädet utgjorde riskerar att gå om intet.
Katarina Vallbos verk handlar om olika cykler och tanken på olika cykler. Intill några av ekarna på området har hon placerat två mulmholkar. De är byggda i ek och fyllda till 75% med ca en kubikmeter mulmkompost.Mulmholkarna står där och härbärgerar olika tider. Intill dem står motsvarande lägre småsystrar. De är mindre och lägre men har ett formuttryck som rimmar på vart och ett av de stora. Istället för att fyllas med mulm, är framsidorna på småsystrarna som vetter mot mulmholkarna öppna.I dem finns en sits, lagom för en människa att slå sig ner. Det går att sitta där och vänta. Vänta in de organismer som har en annan livscykel, ett annat perspektiv än det mänskliga. De större holkarna rymmer insekternas, svamparnas och ekarnas tidscykel medan småsystrarna är en plats för människoperspektivet.
Katarina Vallbo – Biografi
“Centralt både i mitt konstnärskap och allmänna syn på tillvaron är en medvetenhet om andra perspektiv. Mitt utgångsläge är ett av många parallella i ett gigantiskt spektrum. Den västerländska civilisationen har en problematisk relation till såväl djur som övrig natur. Vi har upprättat en gräns mellan arten människa å ena sidan och alla andra arter å den andra. Aktuell forskning visar dock att det finns all anledning att ifrågasätta tanken på en absolut skiljelinje. Vi styrs också av hormoner och reagerar förutsägbart på vissa stimuli. Beteenden som vi har betraktat som specifikt mänskliga hittar man hos flera djurarter, t.ex. förväntan, osjälviskt agerande, låtsaslek etc.
Jag är intresserad av de signaler, den kommunikation, det informationsutbytet som sker inom andra arter och som i de flesta fall går oss totalt förbi. Ibland för att vi inte förmår tolka dem men också för de går bortanför våra sinnens uppfattningsförmåga.”
