I grund och botten är detta ett projekt som visar möjligheterna med friluftsmåleri, inom vissa ramar, som Jöran Linder formulerade i sitt Magma -04 manifest och som var både lite roligt och bra att utgå ifrån. (Manifestet medföljer utställningen.)
Ur ett pedagogiskt perspektiv så är det ett par saker som står i centrum.
Förutom de rent tekniska förutsättningarna och ramarna som tydligt redovisas i manifestet, så handlar också övningen om att måla i olja, en teknik som både är lite mytomspunnen, har hög status och i början kan te sig svårbemästrad, därför blir det viktigt med en tydlig introduktion och aktiv handledning. De allra flesta deltagarna har aldrig målat med oljefärger.
Att vara friluftsmålare innebär att sätta sig i relation till platsen, inte motivet i första hand, utan att gestalta upplevelsen av själva miljön man vistas i – ljus, dofter, stämning – men även känna sin kropp i förhållande till omgivningen. Jämför med att stå på kanten av ett stup och se ut över ett storslaget stormpiskat hav eller att sitta tillbakalutad mot en trädstam i en vindstilla soldränkt skogsdunge.
Sen till själva måleriet som i den här versionen, Magma -04, handlar om att skapa en helhet och arbeta konsekvent med utförandet av målningen, så att bilden håller ihop och inte faller sönder i olika detaljer och olika måleriska tekniker, vilket ofta är ett problem i början.
Det är lätt att fångas av enskildheter som ett träd eller ett hus, och missa helheten i bildskapandet, ytterst handlar det om en distansering till motivet och ett fokus på målningen.
Konkreta råd i handledningen kan ibland framstå som ganska brutala, som att skrapa bort själva målningen och börja om, vilket fyller två funktioner, dels att inte känna för stor respekt för den bild man arbetar med och att se arbetet som en process.
Måla fram bilden och måla bort bilden, för att sedan måla fram den igen, tills det uppstår en balans. Dessutom flyttas fokus till processen att måla – inte att i förväg formulera ett slutresultat som omöjliggör en konstnärlig lyhördhet, vilket ofta leder till schematiskt och slentrianmässigt gjorda bilder.
Ett annat råd är till exempel att vända motivet ryggen, för att se mer på målningen.
Motivet har en tendens att ta över makten och styra bildskapandet så att målaren tyvärr underordnar sig motivet och följer andras mallar, istället för att äga initiativet och skapa sin mer förutsättningslösa och personliga gestaltning av motivet.
I centrum är alltså den skapande processen och inte att producera fina slutresultat.
Att misslyckas är nödvändigt för att utvecklas, så därför är ”misslyckande” ett missvisande ord, olika resultat och erfarenheter leder till olika förutsättningar och möjligheter, vilka i sin tur leder till en konstnärlig utveckling, istället för upprepning.
Jönköpings konstskola visar alltså resultatet av en dags konstnärligt arbete på Visingsö och synliggör vilken stor variationsrikedom som ryms inom så tydligt angivna ramar som ett manifest.
JÖNKÖPINGS KONSTSKOLA
Lärare: Ove Imland & Jöran Linder