“När vi hör ordet “svamp” tänker nog de flesta på det gula guldet i skogen eller jästen som fermenterar vårt bröd. Men sanningen är den att svampar finns nästan överallt omkring oss. De gömmer sig under marken, i träden, inuti växtvävnad och som små sporer som flyger omkring med vinden. Den största delen av svampen består oftast av flera långa trådar – så kallat mycel – och bildar ett komplext underjordiskt nätverk. De individuella svamptrådarna söker sig fram i jorden och interagerar med andra organismer. Vissa svampar kan sönderdela cellulosa och bryta ned både levande och dött material. De kan också ta över stora ytor och den största nu levande organismen är just en nedbrytarsvamp. Svampen, som är en slags honungsskivling, uppskattas täcka en yta på 9 kvadratkilometer och lever i Oregon, USA. Historiskt har svamparna inte fått så mycket uppmärksamhet i jämförelse med andra organismgrupper. Det är först på senare tid med hjälp av modern DNA-teknik och vår förändrade blick som svamparna fått mer utrymme. Varje år upptäcks nya arter och det uppskattas att 93 procent av alla svampar ännu är okända. Deras mystik och komplexitet fascinerar. Vissa svampar har till och med förmågan att bryta ned plast, absorbera radioaktiv strålning och producera pigment. I det dolda producerar de otroligt vackra färger från gult, rosa, blått och grönt.
I den här utställningen har jag undersökt svampmycels pigmentproducerande förmåga och hur det kan användas för att färga textilier. Det är framförallt parasit- och nedbrytarsvampar som jag jobbat med då dessa går att odla på näringsagar i petriskålar. Sidentygsbitar får ligga i näringsagaren medan svampmycelet växer och tar över ytan, släpper ifrån sig pigment och sidentygerna färgas in i abstrakta mönster. Jag har främst experimenterat med Fusarium graminearum, kanske mest känd för att orsaka sjukdomar på spannmålsgrödor, som kan producera både gula, rosa och röda nyanser av samma individ. Genom att belysa färgerna de annars producerar i det dolda vill jag samtidigt prata om svamparnas betydelse för upprätthållandet av fungerande ekosystem, biologisk mångfald och hur svampmycelspigment kan vara ett miljövänligare färgningsalternativ.” – Amanda Selinder
Amanda Selinder (f. 1990, Tranås) är yrkesverksam bioart/textil-konstnär bosatt och verksam i Uppsala, Sverige. Hon har en kandidatexamen från HDK i Göteborg och School of Visual Arts i New York (2016). Sedan dess har hon ställt ut både nationellt och internationellt, däribland Kulturhuset Möbeln i Tierp, Soft Galleri i Oslo, Moscow International Biennale for Young Arts, The Cluster Gallery i New York, Galleri KC väst i Göteborg och Largo das artes i Rio de Janeiro. 2019 fick tilldelades hon Region Jönköpings Läns Arbetsstipendium och 2020 Konstnärsnämndens ettåriga arbetsstipendium.
Utställningen öppnar lördagen den 8 maj i närvaro av konstnären
Kl. 11.00-16.00
Max 10 besökare åt gången