I kristen tradition dras en skarp gräns mellan människa och djur. Människan ses som en rationell varelse med förmåga att tänka abstrakt, planera, göra moraliska avväganden med mera, medan djuren förstås som driftstyrda varelser.
Aktuell forskning visar dock att det finns all anledning att ifrågasätta tanken på en absolut skiljelinje. Vi styrs också av hormoner och reagerar förutsägbart på vissa stimuli. Beteenden som vi har betraktat som specifikt mänskliga hittar man hos flera djurarter, till exempel förväntan, osjälviskt agerande, låtsaslek etc. Det finns fler och fler belägg för att vissa djurarter är överlägsna människor även i förståelse av just människor. Hundars förmåga att läsa av mänskliga tillstånd uppmärksammas bland annat i terapisammanhang.
Katarina Vallbo iscensätter en installation med starkt betydelsebärande signaler, som inte är tolkningsbara för vår art. Den mänskliga besökaren försätts i ensituation där våra sinnen och förmågor är otillräckliga. Det blir som en slags skogspromenad med ett destillat av våra brister, där fågelkvitter och barrskogslukt saknas.
Katarina Vallbo (f. 1963) är yrkesverksam konstnär och bosatt i Hullaryd på det småländska höglandet.
Jan Mattson om Katarina Vallbo: ”När det mänskliga och djuriska vävs samman”